Pera följer jobbdrömmen han haft i 30 år

Pera hade arbetat som säljare i många år, men trivdes inte riktigt i rollen. Arbetet hade blivit mer påfrestande än givande och allt ställdes på sin spets när företagets affärsmodell skulle göras om. Förändringen togs inte emot positivt av kunderna och affärerna påverkades direkt. Till slut blev situationen ohållbar och Pera sades upp på grund av arbetsbrist.

– Jag blev jätteledsen. Först tänkte jag att de var missnöjda med mig och mitt jobb. Men när jag fick lite distans till det hela insåg jag att det inte hängde på min arbetsinsats, utan att jag inte hittade rätt plats i allt det nya.

Från nedtryckt till ny riktning

När Pera fick beskedet om uppsägning visste han inte vad han skulle göra. Det var första gången han blev uppsagd på grund av arbetsbrist och han hade aldrig tidigare varit i kontakt med eller fått stöd av en omställningsorganisation.

Han tog kontakt med sitt fackförbund som hänvisade honom till Kammarkollegiet och den offentliga omställningsorganisationen, eftersom arbetsgivaren inte hade kollektivavtal. Pera skickade in en ansökan om rådgivning och matchades med rådgivaren Maria. De träffades för digitala möten en gång i månaden under ett års tid.

Tillsammans la de upp en strategi och arbetade med jobbsökande, intervjuträning och undersökte olika vägar framåt. Men kanske viktigast av allt var att rådgivningen hjälpte Pera att tänka på ett nytt sätt.

– I början kände jag mig ganska nedtryckt av hela situationen. Men Maria lyfte upp mig och peppade mig, hon blev som ett tryggt ankare.

Coachningen gav mod att vara sig själv

En viktig del av rådgivningen handlade om intervjuer och att våga stå för vem han är. Pera beskriver att han tidigare ofta försökt passa in i roller och säga det han trodde att arbetsgivaren ville höra. Det var ett arv från åren som säljare; att anpassa sig, övertyga och försöka bli rätt för ”alla” jobb. Genom coachningen började han förstå att det inte var vägen framåt.

– Jag blev motiverad att våga vara mig själv. Tidigare har jag låtsats passa in och vilja ha alla jobb. Men jag insåg att jag måste ändra det.

I stället för att försöka passa in överallt började Pera tänka mer på vad han själv vill bidra med och vilka sammanhang som faktiskt passar honom. Coachningen blev steget till något bättre.

Drömmen som aldrig fått chansen

I samband med rådgivningen började Pera prata om något han länge burit med sig: Drömmen om att jobba med marknadsföring. Han hade haft den sedan han var 23 år gammal, men livet och tryggheten i andra anställningar hade gjort att han aldrig riktigt vågat.

– Marknadsföring har alltid funnits där som något jag velat göra, men jag har varken fått chansen eller tagit det vidare. Maria fick mig att tänka annorlunda och komma närmare kärnan. Var får jag motivation? Var finns passionen?

Rådgivningen blev en möjlighet att återvända till den drömmen, men på ett konkret och realistiskt sätt. Maria kom inte med färdiga lösningar, utan ställde frågor, lyssnade och hjälpte Pera att hitta fram till vad han faktiskt ville.

Pera sökte en tvåårig YH-utbildning inom digital marknadskommunikation på Affärshögskolan i Linköping där han bor. I dag har han ett år kvar av studierna.

Äldst i klassen

Utbildningen är praktiskt inriktad och det passar Pera, som uppskattar att få testa själv och koppla det nya till sina erfarenheter från arbetslivet.

Att komma tillbaka till skolbänken har varit både roligt och ovant. De flesta klasskamraterna är i 20-årsåldern och Pera är äldst i klassen. Det märks ibland i både språk, arbetssätt och synen på marknadsföring.

– De är väldigt digitala och använder till exempel ai till allt. Jag kompletterar det digitala med analys och erfarenhet. Vi pratar lite olika språk ibland.

Samtidigt ser han det som en styrka. Han lär sig det senaste inom algoritmer, film och digital kommunikation samtidigt som han har med sig lång arbetslivserfarenhet och förståelse för relationer, affärer och kundbehov.

En omstart i rätt tid

Med lite distans ser Pera annorlunda på uppsägningen idag. Det som först kändes som ett misslyckande har blivit en befrielse och ett startskott. Alla i omgivningen har dock inte varit lika positiva. Vissa vänner har ifrågasatt om det verkligen är någon idé att börja om vid 57 års ålder.

För Pera är det inte ett alternativ att bara ”vänta in pensionen”. Han ser sin ålder som en styrka snarare än ett hinder.

– Jag är som bäst nu, med en massa erfarenhet samtidigt som jag fyller på med ny kunskap, nya verktyg och nya sätt att tänka.